onsdag 23 juli 2014

Kaskelott It matters

Kaskelott fortsätter på det seriösa, brittiska indierockspåret i sin nya video. Koncepten för låt och video är båda gamla trotjänare, band rockar loss i naturen är en av de absolut mest högfrekventa varianterna på rockvideo. Och musikaliskt är det här rak, effektiv indierock, ganska radiovänlig på ett allvarligt men ändå hittigt sätt, medryckande och fint. Men om jag har gillat det i femton år kommer jag förmodligen inte att ledsna på Kaskelott heller i första taget. Det som verkligen sticker ut, och som jag känner av ännu tydligare nu än på ep:n som kom ifjol, är vilken grymt bra rockröst som frontar det här bandet. Den är mild och intensiv på samma gång, stark, ren och spännande.

måndag 7 juli 2014

Minifestival i Stockholm Med Ms Henrik och Navet

Minifestivaler är grejen den här sommaren. Visst, Bråvalla är större än nånsin och i Skåne har hårdrockarna klafsat runt i SD-trakter med snäva byxor och fina jeansjackor. Men det börjar kännas trött med de massiva arrangemangen. För mycket folk, för långt att gå mellan tältet och scenen, för likriktat utbud. I helgen som gick var det punkigt som satan i skogarna några mil söder om Laxå där ett litet vandrarhem och några musikentusiaster ordnade röj. Forest Families, som spelat på Gordon, meddelar att de kommer att dyka upp på ett litet arrangemang på landet som heter Jons Kamratfestival. Och som är ungefär vad det låter som, ett mellanting mellan festival och hemmafest. Förutom Forest Families har de bokat Hillman Lighthouse så det kommer att bli grymt. Men det händer grejor i stan också. Birds Will Sing For You är Petter Seanders PR-firma och förmodligen finns det ingen PR-firma i världen med bättre musiksmak. Om några veckor ställer de några av artisterna i sitt stall på scen för en minifestival i kärlekens tecken. Och popmusikens. Och festens. De kör sin egen lilla förfest till Pride och livemusiken fixar Ms Henrik,  Navet och Petter Seander själv, som är på gång med en ny singel. Det blir lite DJ´s och massor av kärlek också. Och till skillnad från Pride så är det gratis kalas. På Cantina Real på Lindvallsgatan, 26:e juli.

lördag 5 juli 2014

Hampus Nessvold - intervju

Hampus Nessvold från Värnamo har podcastat sig igenom en sjukt imponerande gästlista för en knappt myndig frilansare men hans möten med Gudrun Schyman, Soran Ismail m.fl. är inte anledningen till att jag lagt märke till honom. Nej, det är istället hans maffiga debutsingel, Thinking out loud, som fått mig att lyssna. Den är storslagen men samtidigt ganska indie, som en blandning av Coldplay och Casiotones for the Painfully Alone. Och det är också besläktat med göteborgska instrumentalfantomen Lights & Motion (som har med låtar i massor av Hollywoodfilmer nu). Coldplay skulle behöva kika lite åt Värnamohållet för att göra sin musik mer spännande. Hur som helst hörde jag med Hampus hur läget var och hur framtiden ser ut:

Gordon: Geografi och pop är en av mina käpphästar så jag måste fråga, hur är popläget i Värnamo? Finns det utrymme för ny musik i en småländska håla som inte är Hultsfred? Berätta gärna lite om publik, lokaler, stämningar.
Hampus Nessvold: Popläget i Värnamo måste jag erkänna har nog tyvärr aldrig funnits. Värnamo är en stad med sport och fotboll i fokus. Tidningar, kommun och invånare engagerar sig väldigt mycket och därför kommer kultur lite i skymundan. Det är kanske därför jag sökt mig utåt och främst till Stockholm för att ens hitta folk att jobba med.
Gordon: Samarbetar du med någon eller spelar du allt själv? Spelar du in själv?
Hampus Nessvold: Jag skriver alla mina låtar och spelar in demo själv, därefter hittar jag gärna folk att jobba med. Till exempel nu på 'Thinking out Loud' så samarbetar jag med Victor Lundberg och tillsammans har vi spelat in och producerat låten.
Gordon: När du ställer dig på scen med nya singeln, blir det fullt band eller kör du backtracks?
Hampus Nessvold: Jag har ännu ingen aning om vart eller när jag kommer att spela live nästa gång men jag hoppas på att det blir en blandning mellan band och backtracks. Jag har fått mycket kommentarer och hört spekulationer om hur det här kommer att låta live och för att göra det värdigt live så behövs nog en blandning. Jag vill inte tappa små viktiga delar i produktionen när det är live, då mister låten sin kärna.
Gordon: Vad händer framöver? Blir det fler singlar? Platta? Turné?
Hampus Nessvold: Om det blir som jag önskar så går jag in i studion igen till hösten och släpper ännu en singel innan årets slut och sen fortsätta skriva klart lite låtar så en framtida EP kan bli aktuellt. Jag har inte så bråttom av mig, jag vill att det ska kännas rätt i magen och ibland tar det tid.
Gordon: Till slut, berätta lite om singeln. Hur blev den så pampig? Är den en typisk Hampus Nessvold-låt?
Hampus Nessvold: Jag skrev grunden till 'Thinking out Loud' ganska snabbt förra våren och har sedan dess tillsammans med Victor jobbat fram den till vad den nu är. I början var det en simpel poplåt med ganska tarvlig text. Det var inte förrän i januari som jag fick idén till produktionen. Jag satt i studion och spelade synth med orgelljud och hela idén bara kom. När jag presenterade för Victor sa jag 'Jag tänker mig en enkel och rå orgel som övergår till en stråkdränkt popdänga och sedan tillbaka igen'. Ganska flummigt beskrivet men som tur var fattade han vad jag letade efter och vi hittade helt rätt!

onsdag 2 juli 2014

Emil and Caroline - No swag

Nånstans mellan The Weeknd och jj hittar jag den här nya singeln med Emil and Caroline, som jag skrev om i vintras. De var poppigare sist jag hörde dem, och det kanske passade dem lite bättre. Samtidigt är den nya låten verkligen inte utan swag. Den har en attitydstinn stil och det är lätt att dras med av dess återhållna men ändå uppenbara energi. De har haft fullt upp med spelningar på sistone och hunnit med bl.a. Luleå Pride, support för Moto Boy och vad som måste ha varit en sjukt trång spelning på Musslan, där Gordon brukade köra månadsklubb back in the day, drinkar och skaldjur och indiepop. Men vad hände med fullängdaren som var på gång? Undrar om jag missförstod eller om de hamnat i studiotrubbel. Förhoppningsvis rullar det ut ett gäng låtar inom kort.

fredag 27 juni 2014

Banana Beach - Sri Lanka

Sommarlåtarna fortsätter att trilla in. Fast Banana Beach från Stockholm låter som ett sommarparty året om. Nu har de varit tysta ett slag, ett halvår eller så, men inte overksamma.Låtar har skrivits och spelats in, det blir flera släpp inom de närmaste månaderna. Först ut är lätt poserande, snyggt polerade syntdängan Sri Lanka. Det svänger bra, kanske inte på Summerburstvis men på indieklubbarnas dansgolv kommer smala kids att svettas om de får höra Banana Beach. För övrigt vill jag gärna kommentera bandnamnet, det brukar jag försöka undvika. Men jag får känslan av en perfekt, tropisk strand. Ingen braksvennig moonlight party-strand utan en mer avslappnad, lite goofy strand. En indiestrand kanske, en utopi, ouppnåelig och välljudande glad. Jag tänker semestra där, in my mind.

onsdag 25 juni 2014

Jolympix - Waiting

För några veckor sen hörde jag av mig till Göteborgsbandet Jolympix, som innehåller massor av poperfarenheter och ett rent nittiotalskt sinne för humor. Tanken var att göra en liten intervju men det blir inte alltid som jag tänkt mig, det hamnade i nån bakficka eller på undantag av olika orsaker. Men bandet har i alla fall en grym singel ute i etern. De påstår att de gör afro-viking-poppy-dub. En schysst förkortning skulle kunna vara pop. När jag frågade vad de influeras av blev svaret svarta hål och rosa drömmar, techno, tango och sport. De gillar verkligen Mapei, Little Dragon och Linda Pira förstås, och vem gör inte det? Sen sa de så här om framtida musikplaner också: "Jolympix vill utvidga klubbgolvet, hittills har vi hunnit med en skateramp,ett museum och en travbana i Bamakó. Snart kommer vi klä om en välkänd amfibie till nån form av djungel och planer finns på att ha nästa släppfest i ett gammalt stall med ett elitgymnastiskt förband." Att mejlintervjua dem var lite som att läsa gamla nummer av pop och bibel och bara titta på bildtexterna och det är ju faktiskt nåt jag ägnar mig åt. Nu måste jag googla Bamakó för att inte känna mig så obildad. Så här låter Jolympix:

Luna Green - Black magic

Hon har hållit sig aktuell större delen av året, på olika vis, och nu är det dags för lite mer röstmagi från Luna Green. Nya singeln är lättsam sextiotalspop med ett skirt vemod fladdrande i bakgrunden som en spetsgardin. Poppigare än tidigare, kanske, men elegansen är intakt. Detsamma gäller det allra bästa med Luna Green, hennes röst. Den är tidlös, fransk men ändå inte fransk, Martha's Vineyard men ändå inte Martha's Vineyard, Twin Peaks men ändå inte Twin Peaks. En riktigt karismatisk röst skapar sin egen värld, bortom influenser och trender och det är där nånstans, i ett eget landskap, som Luna Green gör sin musik, återigen assisterad av Niclas Frisk.