måndag 16 februari 2015

Fallet

Set var längesen jag hörde nåt från Östersund, om jag inte räknar Annika Norlin men jag har för mig att hon bor i Umeå. Hur som helst fick jag en liten promo från Emil Ljungström från bandet Fallet som är på gång med sin debutplatta. De är bra. Jag har inte hört fullängdaren än men förstasingeln heter Svinet och den är full av skitaktighet och melankoli och teenangst. Det sitter ihop på ett spännande vis, gitarrerna klagar medryckande och sången är inte för gnällig utan precis lagom gnällig (svårare balansgång än en kan tro). Rätt snart ska plattan ut, den 28:e är det releasefest och sen blir det en turné. Be er lokala rockklubb att boka in dem. Tuschteckningen på en fyr är omslaget till fullängdaren, det var den som gjorde mig intresserad nog att lyssna. En grym bild ska aldrig underskattas!

lördag 14 februari 2015

Boredomtapes to the rescue

Tanken var att jag skulle ta mig till Norrköping och gå på spelningar och njuta av Where's the music. Men livet slog till med lite jobb som varade långt in på kvällen. Inget att göra åt den saken. Men igår eftermiddag, när jag skickat in några översättningsjobb och kände mig allmänt utsjasad och låg behövde jag nåt. Och jag hade faktiskt fått en present. Gus Ring, som jag intervjuade i somras och som bland annat är med i ett väldigt rockigt band som heter Siberian, har också ett lo-fiprojekt och bara sådär, för att han är en grymt fin och bra person, så skickade han mig en kassett. Det låter väldigt mycket Lou Barlow om låtarna, lite Thom Yorke i sången ibland. Jag ställde bandaren i sovrummet och lade mig på rygg. Min femåring satt bredvid och bläddrade i en faktabok om Jupiter. Som mest består av väte. Efter en halvtimme var jag lycklig igen. Vad är väl en missad festival? Ibland kommer livet hem till en gammal indiefjant på besök i form av en bra kassett. Om ni vill ha en, inklusive handritat omslag, får ni höra av er till Gus Ring eller leta upp honom på hans nästa spelning i Norrköping i mars. Men nummer tretton får ni inte för den är min.

måndag 9 februari 2015

Where's the music - Min Stora Sorg

Anso Lundins alter ego Min Stora Sorg handlar mycket om röstens personlighet. Förra årets Döda mig har jag lyssnat på en hel del och den är ganska representativ för hur det låter om MSS. Ingenting är glatt och upplyftande, ens en liten stund. Fast det finns ändå andrum där, musikens melankoli och texternas inneboende svärta balanseras av skönhet och karisma som gör det till något mer än bara den trendiga dysterpop det kunde ha blivit. Nya singeln heter Nära dig och är full av pianoljud, rytmer och dova melodier. Genom alltihop flyter Anso Lundins röst. Det är mycket röst. Några syntslingor på det avger sammantaget en hel massa löften inför spelningen på veckans festival.

söndag 8 februari 2015

Founder Effect - skånsk popdebut

Studentrum! Jag lyssnar in mig på en debut-EP från Skåne, Founder Effect heter bandet och på deras fb-sida sitter halva bandet med en gitarr i knät i ett studentrumstypiskt kalt, vitt rum med snedtak och ordentligt ljusinsläpp. Betydligt fräschare än några av mina egna korridorsrum i Flogsta, Uppsala men nakenheten i miljön är så enkel som den bara är hos folk som skiter i allt vad inredningsteve heter för de bryr sig bara om att plugga, ligga, spela gitarr och försöka fatta vad allt går ut på. Svaret är förmodligen att skriva en perfekt poplåt. Arton år senare har jag inte hittat något mer begripligt svar än jakten på en perfekt låt. Founder Effect är inte där än. De gör medryckande, lätt americanastukad pop med enkel produktion och bra melodier. Det låter lite nittiotal, lite sjuttiotal och soundtrack till hollywoodfilm. Ganska mainstream fast ändå lite udda och det gillar jag. I höst är det meningen att en fullängdare ska dyka upp och jag ser fram emot den. Bästa spåret på EP:n är nog Fleetwood Mac-iga Friday night. Ja, det är det bestämt.


Where's the music - Ms. Henrik

Under vintern har jag inte skrivit om musik alls, varit avog till all electro och rent fientlig till kontemporär house. Yuck. Men även om jag alltid varit drastisk och tydlig i mina åsikter så har jag aldrig varit rigid. Det som stinker idag kanske är gödsel för framtidens doftande blomster. Och så länge som jag inte överdoserar på Melodifestivalen och Happy och SHM finns det utrymme i min snåla själ för nya riktningar. Ms. Henrik lyssnade jag en del på för ett år sen, det finns ett gäng popsinglar som verkar balansera på en sträckt lina mellan indiebloggar och P3. Ms. Henrik gör hits klädd i baseballkeps, bokstavsjacka och en fläskig ögonskugga. Det är viktigt att inte fastna i en dräkt, en definierande tvångströja som avgör vem en är. Topplista eller indie, pojke eller flicka, våld eller kärlek. För ett par veckor sen kom senaste singeln, Slow dancing. Det svänger ordentligt om låten, trots namnet. Om några dar är det festivalspelning i Norrköping. Som vanligt är de aningen mindre etablerade akterna placerade tidigt i spelschemat. Ms. Henrik skulle väl passa bättre vid tiosnåret men jag ska försöka ta mig till Tegelvalvet/Pub Wasa på torsdag klockan kvart över sex. Läppstift och syntpop!

lördag 31 januari 2015

Where's the music - Amason

Festivaler är så hialösa med sin fixering vid sommaren. Och varför? Visst, det är fantastiskt när himlen är en oändlig öppen svärta och varma vindar trillar ner över en överförfriskad festivalpublik. Men ofta står vi iklädda engångsponcho och sörplar ljummen mellanöl och försöker se nåt mellan dropparna som samlas på brillorna. Varför inte dra till med en festival i februari?
Bråvallas bastard child, lätt prettoanstrukna men ack så efterlängtade vinterindieversion heter Where's the music och jobbar stenhårt på att etablera Norrköping som en aktör. Det är roligt. De har bokat det hajpade och det heta, det aningen mer svårtillgängliga. Plus Hello Saferide och Tove Styrke. What's not to like?
Ett av banden som vore intressant att se är Amason. Frontas av Hajen-Amanda och Dungen-Gustaf. De släppte en fullängdare för några dar sen. Jag lyssnar igenom den för första gången i detta skrivande nu och är väl inte omedelbart svept med i ett ljuvt poprus, det är alltså av aningen mer svårtillgängligt slag. Men det är samtidigt klassiskt välgjord popmusik, sånt som håller att lyssna på om och om igen. Sånt som kan bli tråkigt efter några veckor eller så växer det till en omistlig vän, en förtrogen att vända sig till i stunder av nöd och ensamhet under åratal framöver. Svårt att säkert veta innan de där veckorna har passerat. I nuläget lutar jag åt att det här kommer att växa sig starkare. Sky city heter plattan, extra fint låter det om bl.a. Went to war och Kelly. Amason spelar på Where's the music, lördagen den 14:e februari.

fredag 30 januari 2015

Laser & Bas

"Fast me the music, det är nånting på gång, min älskling har lagt färg i sitt hår." En natt helt nyss låg jag sömnlös och tänkte på det där vi alla tänker på när vi inte kan sova, jobbet, familjen, otillräckligheten och om Carl Johan Lundgren kan tänka sig att komma loss med nåt nytt projekt nu när Vit Päls har lagt ner. Nästa dag pangade det till i feeden. Laser & Bas, stod det, kommer att släppa en singel den sista januari. Och idag är singeln ute. Dansa så heter den och börjar med den där raden jag citerade nyss. Det är nånting på gång. Jag har inte rört bloggen eller nåt annat poprelaterat sen jag fick smaka på den luddiga sidan av godisklubban på en spelning i slutet av hösten. Vilka jäkla kräk det finns, tänkte jag och ägnade mig sedan åt allt annat än musik. Det behövdes. Men Laser & Bas påminner mig om att musiken behövs den också. Kan jag inte dansa till den är det inte min revolution, sa Emma Goldman och jag håller med.
Vad har hänt sen Vit Päls? Det nya bandet är en duo, inte ett bandylag. Låten kunde ha varit med på nån Pälsplatta, den har en distinkt Carl Johanfeeling. Med en annan sångare och en annan text skulle det fortfarande ha tilltalat mig, det är ganska mespoppigt och påminner väl en aning om Casiotone for the Painfully Alone, men Calles personlighet, en av de mest karismatiska jag upplevt, gör det hela bekant och spännande på samma gång.
(Finns ingen soundcloudwidget än så jag kör på en från spotify)